efter massa sömn och (tillåtet) mycket benzo står jag på benen. tog mig iväg på ett gympass nu ikväll, skönt att få svettas och fokusera på lite annat. hästen är kvar på djursjukhuset, förhoppningsvis vet jag mer imorrn..
 
ville egentligen bara få fram hur bra det är med dbt när det verkligen krisar. i fredags var jag för första gången på länge rädd för att jag skulle göra nåt riktigt riktigt dumt. vilket jag hade lovat min terapeut att inte göra fram tills vi ses igen, så just då hade jag inget annat val än att ringa henne(vilket är lite läskigt). jag fick fantastiskt stöd av henne i nästan tre timmar. hon fick mig att stå ut i ångesten. jag rabblade djur i bokstavsordning, städer, läste titlar på böcker, beskrev inredning, osv. med jämna mellanrum kom panikattackerna och det var så skönt att prata med någon som förstår och som faktiskt kan hjälpa till. det var en av de värsta kvällarna i mitt liv, att se ett djur lida så och tro att nu kommer han plågas till döds är vidrigt. jag var beredd att ge upp allt vad djur heter då. jag skulle ljuga om jag sa att den tanken inte finns kvar, för det gör den. samtidigt vet jag hur mycket jag älskar det här och hur gärna jag vill satsa på ridningen, och då kommer det motgångar...sånt man inte kan påverka utan bara acceptera, borsta av sig och resa sig igen, och igen och igen. men det är lättare sagt än gjort. 

1 kommentarer

TicTacToe

22 Oct 2013 11:36

Hej!

Nu är jag äntligen tillbaka och kan läsa och kommentera din blogg.

Som sagt, så himla tufft det måste vara för dig men tur i oturen att du nu går i DBT:n och har tillgång till en massa stöd och hjälp. Bra att du utnyttjar den! De är till för att hjälpa dig :)

Fortsätt att resa dig upp och fortsätt kämpa <3 kram

Kommentera

Publiceras ej