Känns inte som jag gör annat än gråter nu för tiden. Spenderat en timme hos min terapeut och grät nästan hela tiden. Fascinerande hur mycket tårar man har. Och hur medvetena man blir över hur ful man är när man gråter när det är dags att gå därifrån! Haha svullna ögon och snor i hela ansiktet;) Men jag kunde inte bry mig mindre, jag vet att jag behöver gråta och genom åren har jag gråtit så mycket hos olika personer inom vården att jag känner mig trygg med det. Det förväntas väl nästan att man ska gråta, hittils har jag inte träffat någon som inte har näsdukar för just syftet att torka tårar Dock har jag nån fixidé om att inte ta emot näsdukar, haha jag utvecklade den när jag var arg på min förra kurator och jag blev ännu argare när hon erbjöd mig näsdukar. Logiskt, oh ja;)
Som ni förstår mår jag rent ut sagt förjävligt. Jag har konstant gråten i halsen och ibland bubblar det bara över helt okontrollerat. Jag har lovat att inte överdosera innan jag träffar min terapeut på tisdag. Den känns som ett rimligt mål då det inte handlar om så många dagar. Värre kommer det bli i slutet på nästa vecka sä tanken är att vi under nästa vecka ska göra upp en plan för att hur jag ska ta mig igenom veckan utan att göra något dumt. Lättare sagt än gjort! Jag måste lära mig att ta hjälp av andra, inte klara mig själv hela tiden som jag är van... Mycket utmaningar nu. Skolan får bli lite som den blir nu, prio ett är att hålla mig vid liv och inte utsätta mig själv för risker.
Kommentera