Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det händer så fruktansvärt mycket nu, och så mycket hänger på mig. Jag vet att dbt'n är på mina vilkor och jag har precis som min behandlare lovat att jag ska ge det en chans. Nu menar jag inte att jag inte vill gå i dbt för det vill jag verkligen, det är otroligt givande jag lär mig massor och känner att jag äntligen får hjälp med det jag behöver samtidigt som mina känslor och tankar får ta plats. Det finna dock två stora problem jag måste ta tag i, skolan och benzo. Jag behöver ta ett hållbart beslut om skolan, men förnuftet säger en sak och min vilja säger en annan. Benzon måste bort. Och tro mig jag vill kasta alla mediciner, samtidigt är de underbart att få det lugn som benzo ger. Det är inte så att det ställs krav att benzon ska bort här och nu direkt, men en långsiktigplan ska göras för att lära mig leva utan.
Igår var en sådan dag när jag bara ville skita i allt, ta benzo och sömnpiller och somna kl 18 typ. MEN istället släpade jag mig iväg till mina bästisar, frågade om vi skulle äta mat tillsammans vilket vi gjorde och hade en ångestfrikväll. Dessutom överaskade de mig med en liten present!!!!! Jag älskar presenter! Lite uppmuntring efter alla tråkigheter som varit. Behöver jag säga att jag har världens finaste vänner<3
Kommentera