Individuellt samtal på dbt, gick ju sådär. Slutade i panik och tårar. Jag kan inte ens förklara vad som händer, det blir kaos i hjärnan och sen är det kört. Jag är så van att klara mig själv att be om hjälp, ta hjälp och lite på någon annan tar emot. Jag vill så gärna ha hjälp, men en del av mig skriker att jag ska springa därifrån innan jag blir sviken/lämnad. Jag testar gränser för att se hur långt jag kan gå innan min terapeut ger upp. Tro mig jag vill inte göra det men det är som att det går per automatik, jag kan inte styra det min kropp lever sitt egna liv. Så att ja...nu har vi nåt att jobba med på terapin då:/
Kommentera