Känns så konstigt att ha sånt stöd trots juluppehåll från dbt'n. Jag har haft kontakt med mina terapeut fre-sön och kommer ha över julen och alla andra dagar som behövs under uppehållet. Jag är för första gången inte ensam i kaoset. Jag har någon som faktiskt förstår precis hur det här och som har lösningar, peppar, bara låter mig får vara mig. Samtidigt känns det jättekonstigt och lite svårt, jag är så van att hitta mina egna lösningar (kanske inte dom bästa men ändå invanda...).
Nyår 11/12 var en katastrof. Jag stoppade fickorna fulla med benzo och rakblad, drack en hel flaska vin (tål inte alkohol blir apfull på ett glas) och så mycket mer minns jag inte. Jag var sjukskriven och allt kändes bara värdelöst. Alla var påväg framåt medan jag bara stod och trampade på samma ställe(tyckte jag).Nyår 12/13 var i mina ögon perfekt. En lugn middag med mina närmsta vänner, nyktert då en av mina kompisar var gravid. Nyår kommer gå i ungefär samma spår som förra, fast nu med en bebis då:D Visst är jag sjukskriven nu och det ger mig ångest. Samtidigt jobbar jag stenhårt varje dag att lära mig leva ett förhoppningsvis värdefullt liv för MIG. Inte som det borde vara, som alla andra gör, osv. Jag försöker se det som att jag har min historia och mina svårigheter. Om man jämför med två år sedan är jag en helt annan människa och idag är jag villig att göra förändringar för att såsmåningom nå mina mål, men i min takt. Den är delen är bara en liten del av helheten.
(okej det blev jätteflummit, men kanske nån förstår vad jag försöker få fram, hehe:P)
Kommentera