Natten satte sina spår i mig idag kan man väl säga. Dbt'n minns jag inte jättemycket av, det var ångest, kaos, trötthet, osv. Så stor del av tiden gick åt till att få ner mitt känslopåslag. Vi diskuterade även hur planen ska se ut nu, vad vi ska fokusera på. Så nu är det antagligen dags att börja med traumabearbetning inom de närmsta veckorna om jag förstod det hela rätt. Känns lite blandat, skönt men samtidigt kommer det bli fruktansvärt jobbigt:/
Något jag funderar mycket på är mina mål i livet. Vad tycker jag egentligen är viktigt? Jag har svårt att finna någon motivation till studier, jobb...livet i allmänt. Allt jag ser är hur andras liv rullar på, medan jag knappt orkar upp ur sängen vissa dagar. Vad krävs för att jag ska hitta ett driv att göra något av mina dagar? Och vad vill jag att mina dagar ska bestå av?
