Jag har aldrig trott på Gud, ödet, större makter osv. Vi lever och sen dör vi, end of story. Senaste åren har jag jobbat väldigt mycket med min sorg kring min mamma. Det känns lite för personligt att dela med mig av exakt vad jag fått reda på. Även om sorgen är som ett stort svart hål i mig, och som alltid kommer finnas där, har jag fått lite trygghet i att hon faktiskt finns med mig. Inte som en ängel eller som något mänskligt, mer som en energi. Och i allt jag gör finns hon, för en del av henne lever vidare genom mig. Jag kan inte påstå att det ger mig någon tröst för meningslösheten över att aldrig fått träffa henne som en livslevande människa tar tyvärr över. Men jag känner mig lite lite starkare i att ge livet en chans, att allt inte bara är sorg och elände.
1 kommentarer
TicTacToe
09 Jan 2014 15:35
Fint att du försöker att tänka så, tror det hjälper en mycket <3
Det som har hjälpt mig är att tänka på att de som man har förlorat vakar över en och att de skulle vilja att jag mådde bra och då försöker jag att göra det för deras skull om jag just då saknar motivationen att göra det för min egna skull.
Kan tänka mig att det är en tuff sorg att bära på att aldrig ha fått träffa sin mamma och jag beundrar din styrka.
Det du kan göra är att försöka att göra ditt liv så bra som möjligt för det är med all säkerhet vad din mamma skulle vilja att du gjorde <3
kram
Kommentera