Vi jobbade med acceptans idag på färdighetsträningen. Det kommer alltid hända saker i livet som är svåra att acceptera, även om det i slutändan är det enda man kan göra för att må bättre. Det jag tror som kommer bli min största utmaning, genom hela livet, är att acceptera att jag inte har någon mamma. Utifrån fakta vet hon inte att jag existerar, att jag faktiskt föddes, hon vet inte att jag blev en tjej (det här är något som känns lite extra, jag känner mig så "anonym" för henne, svårt att förklara..), att jag trots allt överlevde, osv. Jag är halv, jag kommer alltid vara det. 
 
Utifrån det jag fått gå igenom har jag utvecklat en skräck att bli med barn. Jag vill gärna ha barn, i framtiden absolut inte än på många år. Men jag är livrädd att min kropp inte ska klara en graviditet. Trots att jag faktiskt fått hjälp att undersökas fysiskt om det finns någon risk, vilket de kom fram till att det inte finns inte större en för någon annan. Skräcken finns där ändå. Hade hon dött i en flygkrasch hade jag varit rädd för att flyga. Och även om jag tar mig igenom en graviditet är jag rädd för att dö, innan mitt barn blir vuxet. Jag vill aldrig utsätta någon för det jag fått gå igenom. Livet har inga garantier för någon, saker händer utan att vi kan styra över det men jag kan ändå inte hjälpa att det är så svårt att acceptera att jag aldrig kommer ha en mamma.

2 kommentarer

Josefin

20 Nov 2013 23:12

Åh, DBT <3

Svar: :)
hearthypnotic.blogg.se

TicTacToe

21 Nov 2013 15:23

styrkekram <3

Svar: <3
hearthypnotic.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej