Jag tog mig igenom hela förra veckan, utan rakblad eller överdos. Jag skulle ljuga om jag sa att det var lätt, för det var det inte det var ett helvete. Men min terapeut har verkligen stöttat mig och funnits där till 110%, precis den trygghet jag behövde för att ta mig igenom den värsta sorgen. Jag är såklart fortfarande jätteledsen, men första dagarna var det hystriskt ledsamt nu är det mer kontrollerbart. Fast jag känner ändå att minsta lilla motgång just nu kommer slå ner mig.
 
Helgen spenderades mest med mina vänner. Dom är så fina och stöttande<3 Idag var jag dock helt slut. Vet inte ens vad jag ägnade hela dagen åt fram till 3 då jag åkte till stallet. Nu väntar två rätt intensiva dagar med dbt, sen tänkte jag försöka ta tag i lite plugg. ÅNGEST! Livet går vidare vare sig man vill eller inte. Tycker det är lite läskigt. Ni vet precis när någon dött och man blir så fascinerad att allt bara rullar på som om ingenting har hänt. Man tycker hela världen borde sörja, allt borde stanna upp men nej vardagen rullar på. 
 
 

Kommentera

Publiceras ej