Som sagt blev lite kaos i huvudet på dbt'n:/ Vi pratade såklart om min häst eftersom det är något som påverkar mig väldigt mycket just nu. Jag orkade egentligen inte gråta mer, men tillslut gick det inte att hålla tårarna tillbaka. Jag är rätt van att gråta inför andra människor i vården, efter alla år har det ju hänt en hel del gånger. Dock eskalerear det oftas i nån slags panikångest och det enda jag kommer på att göra är att springa därifrån. Så jag sprang ut och satte med i väntrummet och grät en stund innan jag kunde samla ihop mig och gå in igen. Då höll vi i is och pratade om hur jag ska göra hemma för att inte göra nåt dumt. Har smskontakt med min terapeut nu och har tagit tillåtet mycket benzo. Ska försöka duscha ta min nattmedicin och hoppas att jag somnar tidigt ikväll.. Jag vet att livet är vidrigt orättvisst, men ibland kan jag inte låta bli att tycka att jag fått mer än tillräckligt av den delen. jag vet också att det inte funkar så, men ja...just nu är det tufft:(

1 kommentarer

TicTacToe

14 Oct 2013 21:16

Som du vet så tycker jag att det är en styrka och modigt att gråta inför andra. Jag tror att min rädsla för det handlar om det du just beskrev. Jag är rädd att jag ska tappa kontrollen över gråten så att det utvecklas till en panikattack.
Starkt av dig att gå tillbaka in, det är det enda rätta. Man får inte fly från det jobbiga.

Det finns en tid för allt och väldigt snart hoppas jag att en bra och stabil tid är inne för dig <3 styrkekram!

Svar: <3
hearthypnotic.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej