hearthypnotic.blogg.se

Jag har alltid haft ganska många vänner (sen om det egentligen var bra vänner är väl en annan sak) som jag umgåtts med och det har varit ett pussel att hinna träffa alla. Det var oftast jag som styrde upp fikor, luncher, osv. Sen kraschade jag totalt och orkade inte höra av mig, jag orkade knappt träffa någon. Ytterst få "vänner" hörde av sig och tillslut hade det gått ett halvår utan att jag ens fått ett endaste litet sms från de flesta. De som hörde av sig och som orkade umgås med mig fast jag knappt orkade öppna munnen än mindre vårda vår relation är de vänner jag har idag. Dom är inte många och jag känner mig ofta ganska ensam då vi inte ses varje dag, det blir ju så när man blir äldre jobb, familj och sånt tar tid och vi kanske ses en gång i veckan, vissa inte ens det. Jag är van att bara kunna skicka iväg ett sms så har jag någon att äta lunch med eller hänga med en fredagskväll, så är det inte längre. Nu trivs jag med att vara själv men just helger känns så "mobbat" att sitta själv. Samtidigt de vänner som finns kvar är underbara och jag vet att dom finns där JÄMT, de stöttar och jag försöker stötta tillbaka. Jag älskar dom och jag hoppas verkligen att våran vänskap kommer hålla genom hela livet för vi har gått igenom så otroligt mycket tillsammans:)